Vid lindrig anorexia nervosa bör sjukskrivning generellt undvikas. Patienten kan behöva avstå arbete för att delta i medicinsk behandling eller rehabilitering.
Vid medelsvår anorexia nervosa kan partiell eller hel sjukskrivning behövas upp till 6 månader, beroende på individuella behov. Faktorer som samsjuklighet och arbetsbelastning bör vägas in.
Vid svår anorexia nervosa kan hel eller partiell sjukskrivning behövas upp till 12 månader. Vid svåra fall med betydande samsjuklighet, såsom depression, ångest, tvångssyndrom, och neuropsykiatriska tillstånd kan längre sjukskrivningsperioder vara nödvändiga.
Vid svår och långvarig anorexia nervosa med utpräglad undervikt och samsjuklighet kan arbetsförmågan bli långvarigt nedsatt. I dessa fall bör långsiktig planering för arbetsanpassning eller byte av arbete/aktiviteter övervägas.
Försäkringsmedicinsk information
Patienten kan ofta bedöma sig som friskare än vad de är, särskilt vid mer uttalad sjukdom. Det kan medföra att de önskar fortsätta att arbeta/vara i aktivitet, trots allvarliga medicinska risker.
Samsjuklighet med depression, ångest, tvångssyndrom och neuropsykiatriska tillstånd är vanligt och kan nedsätta arbetsförmågan ytterligare.
Patienten kan behöva avstå arbete/aktivitet för att delta i intensiv behandling som dagvård eller slutenvård.
Under sjukskrivning är det viktigt att specifika åtgärder sätts in till exempel kontakt med särskilt utbildad behandlare/terapeut och dietist. Det är även viktigt att en bedömning av funktionsnivå och effekt av insatta åtgärder görs regelbundet.
Symtom, prognos, behandling
Symtom
Anorexia nervosa förekommer som typisk och atypisk variant. Typisk anorexia nervosa kännetecknas av en betydande begränsning av energiintag (reducerat kostintag, svält) i förhållande till behov, ofta kombinerat med kompenserande beteende t.ex. överdriven motion eller kräkningar, vilket leder till en avsevärt låg kroppsvikt (undervikt). Atypisk anorexia nervosa skiljer sig från ovanstående i det att kroppsvikten är normal eller förhöjd men att den föregåtts av en betydande viktnedgång. Vid både typisk och atypisk anorexia nervosa upplever patienterna en intensiv rädsla för viktuppgång vilket negativt påverkar näringsintaget. Sjukdomen innebär även en förändrad kroppsuppfattning, en känsla av att vara för tjock, även vid betydande undervikt. Ett allvarligt tecken är upplevelse av förlust av kontroll (t.ex. egen förmåga att bryta skadliga beteenden) vilket akut kan leda till behov av inläggning på medicinsk eller psykiatrisk avdelning. Sjukdomen kan leda till allvarliga medicinska komplikationer med påverkan t.ex. på hjärtfunktionen, skelett, lever och njurfunktionen. Vid svår och långvarig anorexia nervosa försämras många vitala funktioner gradvis.
Debutåldern är ofta i yngre tonåren men kan också ske hos barn och i vuxen ålder. Oftast drabbas kvinnor men i 1 av 10 fall också män.
Prognos
Anorexia nervosa medför betydande medicinska risker både på kort sikt vid allvarlig svält, framför allt i kombination med frekventa kräkningar, samt på längre sikt vid undervikt och undernäring. Både akut och på längre sikt påverkas kroppens alla organ, och livshotande situationer kan uppstå. Överdödligheten är sex till nio gånger högre jämfört med normalbefolkningen i samma åldersgrupp. Patienterna nedtonar oftast sina besvär och underbehandling är vanligt. Tillståndet kan också övergå till andra former av ätstörningar vilket kan medföra anpassningar i behandling och förändrad prognos.
Tidig upptäckt och behandling är avgörande för en god prognos. Underbehandling är vanligt vilket försämrar prognosen väsentligt.
Behandling
Behandlingen av anorexia nervosa innefattar näringsrehabilitering och psykoterapi, med fokus på att återställa en hälsosam vikt och adressera underliggande psykologiska faktorer. Behandlingen ska följa en stepped-care-modell med primärvård som första steg och multidisciplinära team vid svåra fall (psykolog, dietist, psykiater). Sjukdomsintensiteten är avgörande för typen av insats. Ju högre intensitet/allvarlighetsgrad (t.ex. upplevelse av förlust av kontroll över skadliga beteenden/förmåga att bryta svält), desto större risk för komplikationer. Involvering av team med olika specialister (fysioterapeut, endokrinolog, kardiolog) och komplex vård kan krävas. När behandling i öppenvårdspsykiatri inte räcker för att vända eller bromsa förloppet så behöver man överväga annan mer intensiv behandling. Sådan behandling kan innebära mer stöd och hjälp avseende måltider, så som dagvård eller slutenvård.
Funktionsnedsättning
Aneroxia nervosa kan påverka flera organsystem och leda till betydande funktionsnedsättning.
Sjukdomen kan ge problem med rörelsesystemets funktioner. Det kan till exempel vara
nedsatt fysisk uthållighet
nedsatt muskelkraft
nedsatt muskeluthållighet
benskörhet (osteoporos)
Anorexia nervosa kan ge problem med huden och håret, samt med metabola och endokrina funktioner. Det kan till exempel vara
torr hud
blåa fingrar och tår (perifer cyanos)
lanugobehåring
tunt hår
uppehåll i menstruationen
nedsatt sköldkörtelfunktion
ökade nivåer av stresshormon
Aneroxia nervosa kan ge problem med psykiska funktioner. Det kan till exempel vara
nedsatt psykisk uthållighet orkeslöshet
nedsatt aptit
uppmärksamhetsproblem
ångest, nedstämdhet
ökad tvångsmässighet, upptagenhet vid kontroll av kostintag och motion
nedsatt förmåga till emotionsreglering
problem med exekutiva funktioner, till exempel planering, problemlösning och beslutsfattande
nedsatt psykosocial funktion, vilket kan påverka intresset av och förmågan till att fungera socialt
förändrad kroppsuppfattning: en känsla av att vara för tjock, även vid betydande undervikt
vid svåra fall påverkas förmågan att bedöma sin egen sjukdomsgrad och ambivalens till vård och behandling ses
Aktivitetsbegränsning
Funktionsnedsättningarna vid anorexia nervosa kan allvarligt påverka patientens förmåga att utföra dagliga aktiviteter och arbetsuppgifter.
Sjukdomen kan göra det svårt att hantera stress och andra psykologiska krav. Den kan även förvärras av stress och krav.
Den förändrade kroppsuppfattningen och rädslan för viktuppgång kan göra det svårt för patienten att agera hälsofrämjande, exempelvis att anpassa sin aktivitetsnivå vid uttalade symtom, trots medicinska risker.
Sjukdomen kan göra det svårt att fokusera och behålla uppmärksamheten.
Den kan ge svårigheter att samspela socialt och intresset för sociala interaktioner kan minska med isolering som följd.
Information om rehabilitering
Oavsett sjukskrivningens längd är det viktigt att ha en plan för återgång i arbete eller annan sysselsättning och att denna plan regelbundet utvärderas. Fokus bör ligga på att anpassa arbetet så att patienten kan fortsätta arbeta under behandling.
För att underlätta att stanna kvar eller återgå till arbete eller annan sysselsättning kan behov av arbetsanpassning och anpassning av arbetstider finnas. Det kan exempelvis innebära regelbundna pauser för måltider, att skapa en så stressfri miljö som möjligt, flexibla arbetstider och en gradvis ökning av arbetsbelastning. Vid mer uttalade sjukdomssymptom kan patienten behöva delvis eller helt avstå arbete för att delta i behandling.
Det är viktigt att anpassningarna utformas individuellt i samråd mellan patienten, arbetsgivare och behandlande vårdpersonal för att säkerställa en hållbar återgång till arbetet/aktiviteten och stödja patientens återhämtning från anorexia nervosa.