Irritabel tarm (IBS)

Senast uppdaterad:

Relaterade diagnoskoder (ICD–10–SE)

K58

Vägledning om sjukskrivning vid olika situationer

  • Vid medelsvår irritabel tarm rekommenderas ingen sjukskrivning utöver någon eller några dagar inom ramen för egen sjukanmälan.

Försäkringsmedicinsk information

Det finns en spännvidd för hur en given sjukdom påverkar olika individers arbetsförmåga och förmåga att utföra olika aktiviteter. Därför måste bedömningen av arbetsförmågan ske individuellt utifrån individens unika förutsättningar och sysselsättning.

Patienter med IBS har vanligtvis inte nedsatt arbetsförmåga. Om patienten upplever att symtomen hindrar arbete behöver orsaker kopplade till aktuella arbetsuppgifter eller till förflyttning mellan hemmet och arbetet analyseras.

Patienter med IBS-symtom som hindrar yrkesarbete, eller med symtom som i yrkessituationen är handikappande, är i behov av snabba insatser. Centralt i detta är en tidig och korrekt ställd diagnos.

Viktigt för återvunnen funktion är att eventuella sammankopplade psykiska besvär uppmärksammas och behandlas.

En kombination av faktorer, till exempel extra kraftiga och långvariga IBS-symtom, samsjuklighet, uttalade psykiska besvär, avsaknad av copingstrategier, oro för annan allvarlig diagnos, mm. kan vara orsak till längre sjukskrivningsbehov. Det bör i så fall klargöras att det är kombinationen som sammantaget utgör grund för behandling och eventuell sjukskrivning.

Vid långvarigt sjukskrivningsbehov bör remittering till gastroenterologisk specialistläkare för utredning av tillgängliga behandlingsåtgärder ske.

Symtom, prognos, behandling

IBS är en så kallad funktionell mag-tarmsjukdom - en kombination av buksmärta/bukobehag och avföringsrubbning som varar i mer än 6 månader. Andra vanliga symtom är trötthet, sömnstörningar, huvudvärk, ryggvärk eller hjärtklappning. Samsjuklighet med exempelvis ångest, depression, migrän, fibromyalgi, kronisk bäckensmärta är också relativt vanligt. Prognosen är generellt god och diagnosen är inte kopplad till ökad risk för död. På 5 års sikt bedöms ca 20-30 % av patienterna ha så minskade besvär att diagnosen inte är relevant.

Den viktigaste åtgärden är en tydligt ställd diagnos med information om vad den innebär. Eventuell behandling väljs utifrån dominant symtom (buksmärta, gaser, förstoppning, diarré). Antalet farmakologiska behandlingsinsatser bör begränsas till en åt gången och effekten bör stämmas av enligt överenskommet intervall. För vissa patienter med extra kraftiga IBS-symtom, samsjuklighet eller psykiska symtom kan psykologiska behandlingar vara aktuella. Perioder/skov med extra uttalade symtom varar normalt i någon eller några dagar.  För en minoritet patienter, med kraftigare och mer långvariga symtom, kan funktionen vara nedsatt längre tid än en vecka. Aktiva insatser för att minska besvären är då viktig.

Funktionsnedsättning

Irritabel tarm (IBS) medför problem med matsmältnings- och avföringsfunktioner såsom uttalade buksmärtor eller svårkontrollerad avföringsträngning (exempelvis gaser, förstoppning, diarré). Tillståndet kan även medföra trötthet, sömnstörningar, huvudvärk, ryggvärk eller hjärtklappning.

Aktivitetsbegränsning

Irritabel tarm (IBS) medför att personen får svårigheter att kontrollera avföring, vilket föranleder behov av närhet till toalett.