Vid lindrigt till medelsvårt sömnapnésyndrom är arbetsförmågan i regel inte inskränkt.
Vid medelsvårt sömnapnésyndrom är arbetsförmågan i undantagsfall inskränkt.
Svårt sömnapnésyndrom kan leda till mer komplex störning med nedsatt arbetsförmåga.
Vid sömnapnésyndrom med svår trötthet där arbetsbelastningen innefattar säkerhetsklassat arbete eller långa körsträckor krävs särskilda överväganden.
Försäkringsmedicinsk information
Det finns en spännvidd för hur en given sjukdom påverkar olika individers arbetsförmåga och förmåga att utföra olika aktiviteter. Därför måste bedömningen av arbetsförmågan ske individuellt utifrån individens unika förutsättningar och sysselsättning.
Alla svårighetsgrader av OSA, men särskilt grav OSA, medför flerfaldigt ökad olycksfallsrisk vid bilkörning. Krävande bilkörning eller liknande i arbetet kan innebära ett särskilt problem i dessa fall. Symtomutvärdering behöver ske efter insatt behandling.
Skiftarbete kan utlösa och förvärra problemen och bör därför undvikas.
Grav sömnapné med annan kardiovaskulär, metabol eller psykiatrisk samsjuklighet kan leda till mer komplex störning med nedsatt arbetsförmåga. Överväg partiell sjukskrivning under 1 till 3 månader.
Symtom, prognos, behandling
Obstruktiv sömnapné (OSA) definieras som 5 eller fler andningsuppehåll per timmes sömn (AHI > 5) verifierat med en sömnundersökning. Symtomen är ökad sömnighet dagtid, icke utvilande sömn, nattliga uppvaknande med lufthunger och upplevda eller bevittnade snarkningar eller andningsuppehåll. OSA graderas som lindrig (AHI 5-<15), måttlig (AHI 15 – 30) eller grav (AHI > 30). Konsekvenser av OSA omfattar neurokognitiv funktionsnedsättning/hypersomni och ökad hjärt-kärlsjuklighet. Vissa individer har betydande översömnighet redan vid lindrig till måttlig OSA medan andra patienter inte upplever översömnighet trots mycket höga AHI värden. För diagnos krävs en kombination av sömnmätning och symtomutvärdering.
Måttlig till grav OSA leder långsiktigt till ökad kardiovaskulär sjuklighet (till exempel högt blodtryck) och dödlighet. Mekanismen är relaterad till ett sönderryckt sömnmönster och periodisk syrebrist under sömn. Behandling omfattar viktreduktion vid övervikt (bra effekt, svår att uppnå), apnéskeneterapi (vid lindrig/måttlig OSA), nasal övertrycksventilation under sömn (CPAP) och i vissa fall kirurgisk behandling. CPAP och apnéskena reducerar kraftigt symtom och risk vid sömnapné. Patienter med betydande kardiovaskulär riskprofil (svårbehandlad hypertoni, instabil koronarsjukdom, uttalad hjärtsvikt, intermittent förmaksflimmer) får vanligtvis förtur till utredning och behandling.
Obehandlad OSA är en progressiv sjukdom som vanligtvis ökar med ålder och grad av övervikt. Hos kvinnor ökar OSA postmenopausalt för att nå en frekvens jämförbar med den som ses hos män. Viktreduktion hos överviktiga kan bota OSA. OSA kan fullständigt elimineras med CPAP och i viss mån även med apnéskena. Med CPAP förväntas normalfunktion inom 1 till 4 veckor förutsatt följsamhet med behandlingen. I många fall tar det flera månader innan full användandegrad har uppnåtts, vilket i regel definieras som minst 4 timmar per natt under minst 5 nätter per vecka. Cirka en tredjedel av patienter med OSA accepterar inte CPAP. Enskilda patienter upplever en reduktion eller eliminering av symtom redan vid lägre användandegrad. CPAP möjliggör, via räkneverk i utrustningen, en noggrann följsamhetskontroll. Apnéskenebehandling halverar vanligtvis mängden OSA och leder till symtomförbättring under ett tidsfönster som kan jämföras med det som anges för CPAP. Lokala biverkningar kan begränsa användandet.
Vissa patienter förblir översömniga trots adekvat och välfungerande behandling mot OSA. Orsakerna kan vara annan sjuklighet (psykiatrisk grundsjukdom), annan samtidig sömnmedicinsk sjukdom eller skada i det centrala nervsystemet orsakad av långvarig grav OSA. Individualiserad bedömning av specialist eller konsultation vid ett sömnmedicinskt centrum kan behövas. Vakenhetshöjande läkemedel kan användas i lämpliga fall. OSA är en kronisk sjukdom där insatt behandling sällan botar men oftast kontrollerar sjukdom och symtom. Patienten knyts oftast till en behandlande sömnmedicinsk enhet för kontinuerlig uppföljning. Förutsatt att behandlingen lyckas återfår patienten som regel full funkt-ionsförmåga. Vid följsamhetsproblem (CPAP/bettskena) kan funktions-nedsättning bestå eller till och med öka med tiden. Framgångsrik terapi leder vanligtvis till en normalisering av neurokognitiv funktion. Kardiovaskulär och metabol samsjuklighet är vanlig.
Funktionsnedsättning
Obstruktiv sömnapné kan leda till översömnighet, nedsatt psykisk och fysisk uthållighet, trötthet, emotionslabilitet samt problem med koncentration och minne. Tillståndet kan även påverka blodtryck och andning. Graden av funktionsnedsättning kan variera beroende på grad av sömnapné. Även övervikt kan ha inverkan på tillståndet.
Aktivitetsbegränsning
Obstruktiv sömnapné kan medföra svårigheter att fatta beslut, att se och lyssna, att läsa och att delta i konversation. Tillståndet kan leda till svårigheter att bibehålla en kroppsställning (exempelvis att förbli stående eller sittande under längre perioder). Patienten kan även få svårigheter att köra fordon.
Information om rehabilitering
Omplacering på arbetsplatsen kan ingå i rehabiliteringen.