Försäkringsmedicinsk diagnosinformation

S56, S66

Böjsenorna ansvarar för att böja fingrarna och handen, och de löper från muskulatur i underarmen genom handleden och ut i fingrarna. De kallas även för flexorsenor. Böjsenskador i handen, handleden och underarmen kan få allvarliga konsekvenser för handens funktion, beroende på var skadan inträffar och hur omfattande den är.

 

Sträcksenskador uppstår ofta vid skärande våld men senorna kan också skadas vid trubbigt våld eller krosskador. Även vid sträcksenskador i handen riskerar nerver att skadas men dessa är vanligtvis inte lika viktiga som nerverna i handflatan för en god handfunktion.

 

Symtom

När en böjsena skadas, ofta på grund av skärande eller stickande våld från vassa föremål som knivar eller glas, kan fingrarnas rörelseförmåga helt eller delvis förloras. De kan även gå av (rupturera) utan öppna sårskador. Vanliga symtom vid en böjsenskada inkluderar smärta, svullnad och svårighet, eller oförmåga, att böja fingrarna. Skador på böjsenorna i handen är allvarliga, eftersom dessa senor är ansvariga för att böja fingerlederna. Personen kan samtidigt drabbas av nervskada vilket riskerar att försämra handfunktionen ytterligare, se även försäkringsmedicinskt beslutsstöd för nervskada i underarm och hand.

Sträcksenskador påverkar förmågan att räta ut och sträcka på fingrarna och handen, och medför smärta och svullnad. Skadorna kan vara allvarliga eftersom de påverkar den motoriska kontrollen av handens finmotorik. Detta begränsar förmågan att greppa, öppna handen och utföra precisa rörelser. Sträcksenorna har ett utsatt läge strax under huden, och därför kan man alltid misstänka sträcksenskador vid sår på handryggen.

Prognos

Vid skador på böjsenorna kan patienten få tillbaka full funktion efter 6 till 12 månader, men det är vanligt att en viss nedsättning i rörelseomfång och gripförmåga finns kvar. Återhämtningstiden för sträcksenskador är ofta något kortare, med full funktion vanligtvis efter 6 till 9 månader. Komplikationer kan uppstå efter en operation, exempelvis infektion, att senan går av på nytt (re-ruptur) eller att senan läker fast i närliggande strukturer (fastärrad sena). Detta kan ge stelhet och kräva reoperation.

 

Behandling

Skador på böjsenorna och sträcksenorna behandlas vanligtvis med kirurgisk åtgärd och intensiv medicinsk rehabilitering med arbetsterapi. Rehabilitering för dessa skador kan vara handträning och nyttjande av ortoser eller liknande hjälpmedel. Denna handrehabilitering är ofta viktig för att kunna återgå i ordinarie aktiviteter. Personen ska under tidiga postoperativ perioden helt undvika att belasta den skadade handen utöver den avsedda handrehabiliteringen då risk för att såret går upp igen föreligger. Undantag är där en sträcksena har lossnat från benet (Malletfinger, även kallat dropp-finger) och personen har en skena som håller fingrets yttersta led sträckt. Det kan möjliggöra återgång tidigare i vissa arbeten. Skenan kan dock ge stora svårigheter i vissa manuella arbeten och i så fall gäller inte undantaget.

Vid båda typerna av skador kan behov av ytterligare kirurgi uppstå till följd av fastärrad sena eller att senan går av på nytt, detta då skadans karaktär är sådan att läkningen ofta medför dessa komplikationer.

Skador på böjsenor och sträcksenor kan ge smärta och svullnad, och problem med handens och fingrarnas funktioner. Det kan till exempel vara:

• nedsatt ledrörlighet – problem att greppa respektive att öppna upp greppet (att böja respektive sträcka ut handleden och fingrarna)
• nedsatt koordination och precision i handens och fingrarnas rörelser
• nedsatt muskelkraft.

Skador på böjsenor och sträcksenor kan ge svårigheter med aktiviteter som kräver handens fulla funktion, exempelvis att hantera föremål. Det kan till exempel vara:

• svårt att lyfta och bära föremål
• svårt att utföra koordinerade hand- och fingerrörelser, till exempel att plocka upp eller hålla fast små föremål, eller att skriva för hand
• svårt att koordinera arm- och handrörelser, till exempel att hantera verktyg.

Det kan även bli svårt att använda kommunikationsutrustning, till exempel att skriva på tangentbord.

Information om rehabiliteringFör att underlätta återgång i arbete kan följande åtgärder övervägas utöver att handrehabilitering är initierad:

• En ergonomisk arbetsplatsbedömning för att se över behov av arbetsanpassning och arbetshjälpmedel.
• Under återhämtningstiden kan tillfälligt förändrade arbetsuppgifter vara aktuellt för att beakta risk för överbelastning bör beaktas då personen sköter allt i sitt dagliga liv med en hand. Om enbart den dominanta handen är skadad kan det behövas arbetsuppgifter som personen kan utföra med enbart sin icke-dominanta hand under tidig återhämtningsfas.
• Under återhämtningsfas kan tillfälligt förändrade arbete vara aktuellt, till byte av sådana som inte ställer höga krav på finmotorik eller grovkraft.
• Om fullgod handfunktion inte återställs kan permanent byte av arbetsuppgifter eller arbetsplats vara aktuellt om de ordinarie uppgifterna ställer krav på finmotorik eller grovkraft.