Här reder vi ut några viktiga begrepp för att undvika missförstånd i kommunikationen mellan olika aktörer i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen: arbetsförmåga, rehabilitering, rehabiliteringsplan och hjälpmedel i arbete.
Arbetsförmåga
Begreppet arbetsförmåga kan användas på olika sätt av de olika aktörerna.
Olika aktörers perspektiv på begreppet arbetsförmåga och syfte
Hälso- och sjukvården
Läkaren bedömer arbetsförmågan för att ta ställning till behovet av sjukskrivning. Den försäkringsmedicinska bedömningen är en sammanvägning av diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning i relation till kraven i arbetet. Vid sjukskrivning är det sjukdom, skada eller funktionsnedsättningen som ska vara orsaken till att arbetsförmågan är nedsatt.
Försäkringskassan
Försäkringskassan utreder och bedömer rätt till sjukpenning utifrån bland annat medicinska underlag. Utifrån rehabiliteringskedjans bestämda tidpunkter ändras bedömningsgrunden för sjukpenningen beroende på var i kedjan individen befinner sig. Arbetsförmågan bedöms i förhållande till ett visst arbete eller vissa arbetsuppgifter och ibland mot ett normalt förekommande arbete. Enligt 27 kap. 3 § socialförsäkringsbalken (SFB) ska det vid bedömningen av om den försäkrade är sjuk bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden.
Arbetsförmedlingen
Insatser syftar till att personen ska få eller återfå arbetsförmåga och öka anställningsbarheten. Arbetsförmåga uppstår i skärningspunkten mellan personens förutsättningar för arbete, specifika arbetsuppgifter och arbetsmiljön.
Arbetsgivaren
Arbetsgivaren beslutar om sjuklön under de första 14 dagarna när arbetsförmågan i arbetet är nedsatt på grund av sjukdom. Under hela sjukdomsperioden bedömer arbetsgivaren om anpassning av arbetsuppgifter, eller arbetstid kan skapa förutsättningar att ta tillvara arbetsförmåga trots sjukdom.
Källa: De olika aktörerna.
Rehabilitering
Begreppet rehabilitering har olika innebörd beroende på aktör och författningar. Rehabilitering regleras med olika innebörd på olika sätt i flera lagar, bland annat i socialförsäkringsbalken (SFB), hälso- och sjukvårdslagen (HSL), arbetsmiljölagen (AML) och i förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Detta kan leda till otydlighet för både patienten och de olika aktörerna.
Medicinsk rehabilitering
I HSL framgår de grundläggande regler som gäller för hälso- och sjukvården, inklusive rehabilitering och habilitering. Hälso- och sjukvården ansvarar för den medicinska rehabiliteringen. Medicinsk rehabilitering innebär olika behandlings- och rehabiliteringsåtgärder för att patienten ska återfå funktions- och aktivitetsförmåga.
Arbetslivsinriktad rehabilitering
Arbetsgivaren ansvarar för arbetsplatsinriktad rehabilitering. Arbetsförmedlingen ansvarar för arbetslivsinriktad rehabilitering för individer med behov som är arbetssökande eller riskerar att bli arbetslösa. Kommunen ansvarar för den sociala rehabiliteringen. Försäkringskassan ska vid behov samordna rehabiliteringsinsatser från hälso- och sjukvården, arbetsgivaren, Arbetsförmedlingen, kommunen och andra aktörer.
Rehabilitering har olika betydelse för olika aktörer
Hälso- och sjukvården
Medicinsk rehabilitering: olika typer av behandlings- och rehabiliteringsinsatser. Olika professioner ingår beroende på patientens behov. (8 kap. 7 § och 12 kap. 5 § hälso- och sjukvårdslagen.)
Arbetsgivaren
Arbetsplatsinriktad rehabilitering: arbetsmiljöns utformning, arbetsanpassning och rehabiliteringsverksamhet. (3 kap. 2a § arbetsmiljölagen och socialförsäkringsbalken.)
Arbetsförmedlingen
Arbetslivsinriktad rehabilitering: vägledande, utredande, och arbetsförberedande. Målgruppen är arbetssökande som har nedsatt arbetsförmåga på grund av funktionsnedsättning eller ohälsa.
Kommunens socialtjänst
Social rehabilitering: som stöd för att stärka sociala funktioner, självständighet och delaktighet i samhällslivet. (12 kap. 5 § hälso- och sjukvårdslagen och 5 kap. 7 § socialtjänstlagen.)
Försäkringskassan
Samordna rehabilitering: klarlägga individens behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Försäkringskassan är inte en rehabiliterande aktör. Verkar för att andra aktörer ska vidta de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering. (30 kap. 8–11 §§ socialförsäkringsbalken.)
Planer för rehabilitering
De olika aktörerna i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen gör planer för de rehabiliteringsinsatser som planeras. Planerna kan ibland innebära samma sak och är ofta beroende av varandra. En tydlig planering över vad som kommer att hända under sjukskrivningen och hur vägen tillbaka till arbete eller annan sysselsättning kan se ut underlättar för patienten. Det är gynnsamt om patienten känner att planerna är samordnade när flera aktörer är inblandade. Samtliga planer som beskrivs nedan utformas i samråd med patienten.
Olika aktörers planer i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen
Hälso- och sjukvården
Sjukskrivnings- och rehabiliteringsplan samt rehabiliteringsplan: Hälso- och sjukvården ska upprätta en sjukskrivnings- och rehabiliteringsplan alternativt rehabiliteringsplan för behandlings-, rehabiliterings- och koordineringsinsatser. (3 kap. 1 och 6 §§ patientdatalagen (PDL) och 8 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen (HSL).)
Arbetsgivaren
Plan för återgång i arbete: Arbetsgivaren är skyldig att inom 30 dagar upprätta en plan för återgång i arbete för personer vars sjukskrivning kan förväntas vara längre än 60 dagar. (30 kap. 6 § socialförsäkringsbalken (SFB).)
Försäkringskassan
Rehabiliteringsplan: Försäkringskassan ska upprätta en rehabiliteringsplan när patienten behöver åtgärder som kan ge rätt till rehabiliteringsersättning, exempelvis arbetsträning och utbildning. (2 kap. 7 § socialtjänstlagen (SoL) och 16 kap. 4 § HSL.)
Källa: De olika aktörerna.
Hjälpmedel i arbetet
Patienten kan behöva hjälpmedel för att bibehålla eller återfå sin funktions- och aktivitetsförmåga och för att öka arbetsförmågan. Olika aktörer ansvarar för hjälpmedel, arbetstekniska hjälpmedel och arbetshjälpmedel för patienter med funktionsnedsättning.
Hjälpmedel som en del av den medicinska rehabiliteringen
Inom hälso- och sjukvården är förskrivning av hjälpmedel en del av insatserna vid rehabilitering och habilitering. Hjälpmedel har stor betydelse för patientens delaktighet och livskvalitet. Det finns hjälpmedel för både vård och behandling och för det dagliga livet.
Arbetsgivaren ansvarar för arbetstekniska hjälpmedel
Arbetstekniska hjälpmedel är utrustning som anställda behöver för att förebygga arbetsskador i arbetet eller för att förkorta en sjukskrivning. Det är arbetsgivarens ansvar att arbetstagare har den utrustning som behövs för att utföra arbetsuppgifter på ett säkert sätt.
Bidrag till arbetshjälpmedel vid funktionsnedsättning
Arbetshjälpmedel vid funktionsnedsättning ska vara en typ av produkter som normalt inte behövs i verksamheten. Ansvaret för bidrag till arbetshjälpmedel på arbetsplatsen är delat mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Arbetshjälpmedel för personer med funktionsnedsättning ska kompensera en nedsättning i arbetsförmågan med hjälp av
- hjälpmedel
- anpassning av programvara eller befintligt datorsystem
- fysisk anpassning av arbetsplatsen.
Kunskapsstöd med referenser och lagstiftning
Kunskapsstöd med hänvisningar till referenser och lagstiftning:
Hälso- och sjukvårdens arbete med sjukskrivning och rehabilitering – Nationellt kunskapsstöd (pdf), hos Socialstyrelsen
Bilaga 1 – Samverkan med andra aktörer – Hälso- och sjukvårdens arbete med sjukskrivning och rehabilitering (pdf), hos Socialstyrelsen
Lagar och föreskrifter:
Arbetsmiljölagen (1977:1160), AML, hos Riksdagen
Förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, hos Riksdagen
Förordning (2017:462) om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga, hos Riksdagen
Förordning (1991:1046) om bidrag till arbetshjälpmedel, hos Riksdagen
Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL, hos riksdagen
Patientdatalagen (2008:355), PDL, hos Riksdagen
Socialförsäkringsbalken (2010:110), SFB, hos riksdagen
Socialtjänstlagen (2001:453), SoL, hos riksdagen