Lungcancer

C34

Kort om diagnosen

Lungcancer drabbar drygt 4 000 personer årligen i Sverige och är lika vanligt hos kvinnor som hos män. Sjukdomen är vanligast hos personer över 70 år men en tredjedel av fallen drabbar personer yngre än 60 år. Lungcancer är betydligt vanligare hos personer som röker eller som tidigare har rökt, men drabbar även personer som aldrig rökt. Antalet yngre personer som får lungcancer som aldrig rökt ökar, men är fortfarande en mindre del av de som drabbas.

Lungcancer delas vanligen in i icke småcellig och småcellig lungcancer. Icke småcellig lungcancer är vanligast och delas in i adenocarcinom samt skivepitelcancer.

Lungcancer delas in i fyra stadier enligt TNM-systemet. Stadieindelningen är viktig för prognos och behandlingsbeslut:

I: lokaliserad cancer – begränsad till lungan

II: lokaliserad cancer – begränsad till lungan

III: lokalt avancerad cancer – spridd till brösthålan

IV: metastaserad cancer – spridd till andra organ.

Symtom

Allmänna och ospecifika symtom, som trötthet, viktnedgång och allmän sjukdomskänsla, är de vanligaste debutsymtomen vid lungcancer. Dessa kan vara svåra att tolka både för den drabbade och för sjukvården, vilket leder till att mer än hälften av dem som drabbas diagnostiseras först när cancern har spridit sig. Andra symtom vid diagnos är långdragna luftvägsbesvär, andfåddhet, axelsmärta och ibland blodig hosta.

Prognos

Prognosen vid lungcancer varierar med samsjuklighet, tumörtyp och sjukdomsstadium. Så här ser 5-årsöverlevnaden ut för de olika stadierna:

I och II: cirka 60 %

III: cirka 30 %

IV: cirka 15 %.

Vid metastaserad lungcancer, stadium IV, varierar prognosen beroende på allmäntillstånd, tumörtyp och behandlingsutfall. En del patienter har kort förväntad överlevnad, men en allt större grupp lever i flera år med god livskvalitet.

Behandling

Behandlingen av lungcancer är vanligen en kombination av olika behandlingar som ges i följd eller samtidigt. Förutom patientens allmäntillstånd och sjukdomens stadium baseras behandlingsbeslutet på tumörens typ (icke småcellig respektive småcellig) samt molekylära profil (förekomst av mutationer).

Lokaliserad lungcancer (stadium I och II)

Vid lokaliserad lungcancer är behandlingsintentionen vanligen botande.

Den vanligaste botande behandlingen vid lungcancer är kirurgi. Vid ingreppet opereras oftast en hel lunglob bort. Efter kirurgin kan det vara aktuellt med en eller flera medicinska behandlingar, som cytostatikabehandling, immunterapi eller målinriktad behandling. Personer med nedsatt allmäntillstånd eller gravt nedsatt lungfunktion erbjuds istället strålbehandling med målsättningen att bota, samt om möjligt efterföljande medicinsk behandling.

Lokalt avancerad lungcancer (stadium III)

Vid lokalt avancerad lungcancer är behandlingsintentionen vanligen botande och består av en kombination av strålbehandling och medicinsk behandling. En mindre grupp personer med lokalt avancerad sjukdom (stadium IIIA) rekommenderas dock kirurgisk behandling med pre- eller postoperativ medicinsk behandling.

Metastaserad lungcancer (stadium IV)

Vid metastaserad lungcancer finns ännu ingen botande behandling att erbjuda patienterna. Behandlingen har dock utvecklats dramatiskt och en grupp personer med metastaserad lungcancer har idag en lång förväntad överlevnad (flera år). Metastaserad lungcancer behandlas med målinriktade läkemedel, immunterapi, cytostatika eller kombinationer av dessa läkemedelsgrupper. Även symtomlindrande strålbehandling mot primärtumör eller metastaser ges som behandling.

Lungcancer ger vanligen funktionsnedsättning i form av allmänsymtom som nedsatt fysisk och psykisk uthållighet, orkeslöshet och viktnedgång, samt mer specifika symtom som andningsbesvär (hosta, andfåddhet) och smärta. Sjukdomen leder ofta till krisreaktioner med ångest, oro och sömnproblem. Graden av funktionsnedsättning är vanligen högre vid lokalt avancerad än vid lokaliserad lungcancer, och mest uttalad vid metastaserad lungcancer. Vid metastaserad lungcancer kan tillkomma smärta (skelettmetastaser), huvudvärk, kramper och kognitiv påverkan (hjärnmetastaser), problem att svälja och svullnad (lymfkörtelmetastaser), illamående och nedsatt aptit (levermetastaser). Förutom symtom från grundsjukdomen tillkommer biverkningar av de olika behandlingarna.

• Efter kirurgisk behandling förekommer postoperativa symtom som smärta och andningsbesvär som i sin tur ger rörelseinskränkning.
• Strålbehandling kan ge biverkningar som nedsatt psykisk uthållighet, orkeslöshet, andningsbesvär och problem att svälja.
• Cytostatikabehandling kan ge biverkningar som nedsatt psykisk uthållighet, orkeslöshet, infektionskänslighet och illamående.
• Målinriktad behandling kan ge biverkningar i form av hud- och nagelbesvär, diarréer, förstoppning och muskelvärk.
• Immunterapi kan ge biverkningar i form av nedsatt psykisk uthållighet, orkeslöshet, hudbesvär och tarmbesvär som diarréer och buksmärtor.

Lungcancer drabbar framför allt äldre personer och är betydligt vanligare hos personer som röker eller som tidigare har rökt. Detta leder till en relativt hög grad av samsjuklighet med hjärt-kärlsjukdomar och diabetes som påverkar allmäntillståndet och funktionsnivån.  

Vid lungcancer kan både sjukdomen i sig och behandlingen ge påtaglig aktivitetsbegränsning. Graden av aktivitetsbegränsning varierar med graden av funktionsnedsättning, och beroende på vilken behandling och behandlingsfas som är aktuell. Nedsatt fysisk uthållighet och viktnedgång kan leda till svårigheter att förflytta sig. Det kan till exempel vara

• svårt att växla mellan sittande och stående, resa sig från sittande eller knästående
• svårt att sitta eller stå under längre perioder
• svårt att gå

Nedsatt psykisk uthållighet och orkeslöshet kan göra det svårt att fokusera och behålla uppmärksamheten.

Under och efter en behandling för lungcancer följs patienten regelbundet på den behandlande kliniken (vanligen lungmedicinsk- eller onkologisk klinik). Rehabiliteringsbehoven utvärderas kontinuerligt enligt det nationella vårdprogrammet för lungcancer.

Rehabiliteringsbehovet efter genomgången kirurgi vid lokaliserad lungcancer varierar påtagligt. Postoperativa smärttillstånd kan kräva såväl medicinsk behandling som fysioterapeutisk behandling. Ett individuellt rehabiliteringsprogram med stöd av fysioterapeut kan vara aktuellt för vissa patienter inför återgång till arbetet.

Rehabiliteringsbehovet efter genomgången radiokemoterapi vid lokalt avancerad lungcancer är vanligen större än efter kirurgi, och patienterna är vanligen mer påverkade av sin sjukdom och den behandling de genomgått. Ett individuellt rehabiliteringsprogram med stöd av fysioterapeut behövs för många patienter innan det är möjligt att återgå till arbetet.  

En ergonomisk arbetsplatsbedömning för att se över behov av arbetsanpassning och arbetshjälpmedel kan behövas.

Anpassning av arbetsuppgifter, flexibla arbetstider och ett annat transportsätt till arbetet kan göra det lättare att stanna kvar i eller återgå till arbetet.

Om distansarbete är möjligt kan det vara ett sätt att minska risken för infektioner, och att ha mer ork över till arbetet.

För många som drabbats av metastaserad lungcancer, stadium IV, är det inte aktuellt att återgå till arbetet under behandlingen. Patienter som fått ett gott resultat av målinriktad behandling eller immunterapi vill ibland återgå till arbetet. För dessa personer kan särskilda rehabiliteringsinsatser underlätta.