Koloncancer

Senast uppdaterad: 2025-07-10

Relaterade diagnoskoder (ICD–10–SE)

C18, C19, C77, C78

Vägledning om sjukskrivning vid olika situationer

Vid lokaliserad och lokalt avancerad koloncancer (stadium I, II och III) med okomplicerat kirurgiskt ingrepp med ”titthålsoperation” och fysiskt lätt arbete, rekommenderas sjukskrivning på heltid i upp till 6 veckor. Vid fysiskt tungt arbete, eller med enahanda och belastande kroppsställningar, kan anpassning av arbetsuppgifter behövas.
Vid lokaliserad och lokalt avancerad koloncancer (stadium I, II och III) då öppen kirurgi har genomförts, rekommenderas sjukskrivning på heltid i upp till 8 veckor tills såret är fullständigt läkt och belastning av bukmuskulaturen är möjlig. Tungt fysiskt arbete kan kräva längre sjukskrivningstid, eller anpassning av arbetsuppgifter.
Vid lokaliserad och lokalt avancerad koloncancer (stadium I, II och III) med komplikationer efter en operation, exempelvis fördröjd sårläkning, kan sjukskrivning behövas upp till 6 månader på heltid beroende på komplikationens art och omfattning. Överväg sjukskrivning på deltid och anpassning av arbetet för att underlätta återgång till arbetet.
När cytostatika eller målinriktad farmakologisk behandling har getts som tilläggsbehandling rekommenderas sjukskrivning på hel- eller deltid under hela behandlingsperioden, vanligtvis i upp till 6 månader. Om symtomen finns kvar efter tilläggsbehandlingen kan det behövas sjukskrivning i ytterligare 2–3 månader, på hel- eller deltid. Successiv upptrappning av arbetstiden kan underlätta återgång till arbetet efter sjukskrivningen.
Vid metastaserad koloncancer (stadium IV) rekommenderas sjukskrivning på heltid utan tidsbegränsning. I perioder med remission (förbättring) kan det finnas viss arbetsförmåga, vanligen på deltid.

Försäkringsmedicinsk information

Vid koloncancer har en snabb medicinsk utveckling medfört att behandlingen idag är alltmer individanpassad. Vid den försäkringsmedicinska bedömningen är det därför viktigt att den behandlingsansvariga läkaren har en dialog med patienten.

Psykiska reaktioner som sätter ned arbetsförmågan är vanliga såväl vid diagnosbeskedet som under och efter behandlingen (framför allt oro, ångest och även dödsångest, sömnbesvär och existentiella funderingar). Dessa kan kvarstå under lång tid, och även debutera många månader senare. Behovet av psykosocialt stöd med inriktning mot cancerpatienter kan vara stort både tidigt vid diagnosbesked liksom under och efter behandling.

Lokaliserad och lokalt avancerad koloncancer (stadium I, II och III)

Utredningarna vid koloncancer kan vara omfattande och kräva både tid och förberedelser (till exempel laxering) som innebär att patienten behöver avstå från att arbeta.

Under cytostatikabehandling kan arbete på deltid vara möjligt för vissa, oftast i kortare perioder mellan behandlingarna. På grund av infektionskänslighet kan vissa arbetsplatser med hög smittrisk vara olämpliga, till exempel förskolor.

Möjligheten att fortsätta arbeta är viktig för en del patienter. Individuell anpassning, ofta med sjukskrivning på deltid, kan behövas.

Efter behandlingsfasen beror arbetsförmågan både på hur omfattande behandlingen har varit och vad patienten arbetar med. För de patienter som har genomgått botande kirurgi är gradvis återgång i arbete med sjukskrivning på deltid ofta lämpligt, eftersom viss trötthet kan kvarstå, och även oregelbunden tarmfunktion. Vid mer omfattande kirurgi och vid cytostatikabehandling behövs längre sjukskrivningstid och gradvis återgång i arbete. Ökad uttröttbarhet är vanligt och tarmbesvär kan kvarstå under lång tid. Arbetstiden behöver ofta trappas upp med långtidsperspektiv.

För patienter med permanent stomi kan vissa hygieniska restriktioner för yrken inom bland annat livsmedelshantering finnas. Det är viktigt att kommunicera med arbetsgivaren tidigt i dessa fall.

Metastaserad koloncancer (stadium IV)

Vid metastaserad koloncancer har patienterna ofta en påtagligt nedsatt arbetsförmåga på grund av fysiska symtom (smärtor, tarmproblem, aptitlöshet etc.) och uttalad trötthet redan under diagnosfasen. Flertalet behöver sjukskrivning på heltid.

Majoriteten med metastaserad cancer har en fortskridande cancer, som ger alltmer fysiska och psykiska symtom och sätter ned arbetsförmågan helt. Enstaka patienter vill fortsätta arbeta, vanligen på deltid, så länge de orkar och behandlingen tillåter. Detta förutsätter individuell anpassning och tät dialog mellan patient, behandlande läkare, arbetsgivare och Försäkringskassan.

Patienter med metastaserad cancer som fått behandling med målet att bota har genomgått mycket omfattande operationer och cytostatikabehandlingar under 6-månadersperioder. Sviterna kan bli kroniska och sätta ned arbetsförmågan permanent.

Symtom, prognos, behandling

Kort om diagnosen

Koloncancer drabbar drygt 5 000 personer årligen i Sverige, och det är lika vanligt hos kvinnor som hos män. Medianåldern för insjuknande är drygt 70 år, men incidensökningen börjar vid cirka 50 års ålder, och enstaka fall finns även ned i 20-årsåldern, främst ärftliga varianter.

Koloncancer delas in i fyra stadier enligt TNM-systemet. Stadieindelningen är viktig för prognos och behandlingsbeslut:

I: lokaliserad cancer – sitter i tarmen

II: lokaliserad cancer – har vuxit genom tarmväggen

III: lokalt avancerad cancer – spridd till närliggande lymfkörtlar

IV: metastaserad cancer – spridd till andra organ.

Symtom

Insjuknandet är ofta smygande, med tilltagande trötthet, främst på grund av blodbrist (anemi på grund av mikroskopisk blödning från cancern) och dålig aptit med viktnedgång. Ändrade tarmvanor är vanligt, som förstoppning (obstipation). Synlig blödning i avföringen förekommer hos en del patienter. Ökande smärtor tillstöter i takt med cancertillväxten.

Prognos

Prognosen mätt som 5-årsöverlevnad har blivit bättre med nyutvecklade operationsmetoder och flera nya onkologiska läkemedel. Avgörande är dock hur långt gången cancern är vid diagnostisering. Så här ser 5-årsöverlevanden ut för de olika stadierna:

I och II: cirka 95 %

III: cirka 80 %

IV: cirka 15 %.

Metastaserad koloncancer är i en majoritet av fallen kronisk med dålig prognos. Dock lever allt fler med spridd cancer allt längre med sin sjukdom, även om den inte är botbar och de inte överlever 5 år.

Behandling

Lokaliserad och lokalt avancerad koloncancer (stadium I, II och III)

Botande behandling av lokaliserad koloncancer är alltid kirurgisk. Operationen är i regel ett medelstort bukingrepp, och sker vanligen med så kallad titthålskirurgi (laparoskopisk eller robotassisterad). För en minoritet krävs dock öppen kirurgi via snitt i bukväggen, som då oftast är mer omfattande.

Patienter med lokalt avancerad cancer (stadium III), eller som bedöms ha en stor återfallsrisk, får tilläggsbehandling med cytostatika. I enstaka fall ges även cytostatika före operationen för att krympa cancern.

När behandlingen är avslutad följs patienterna med kontroller i 3–5 år och därefter med koloskopi vart 5:e år.

Metastaserad koloncancer (stadium IV)

Omkring 30 % av patienterna har eller utvecklar metastaserad koloncancer. Hos cirka 20 % finns spridningen till andra organ (oftast lever och lungor) redan vid diagnosen, och hos cirka 10 % vid återfall i tidigare behandlad koloncancer. Behandling krävs alltid men har olika syften för olika patienter.

Cytostatikabehandling och målinriktad farmakologisk behandling ges för att förlänga patientens förväntade överlevnad och lindra symtom. För vissa är det aktuellt med mindre operationer, till exempel avlastande stomi. Parallellt ges utifrån behov även annan symtomlindrande och stödjande behandling, som smärtlindring, blodtransfusioner och näringstillskott.

Enstaka patienter kan erbjudas kirurgi med målet att bota (kurativ kirurgi). Operationen är omfattande och innefattar även andra organ (lever och lungor är vanligast). Dessa patienter får alltid tillägg av cytostatikabehandling och målinriktad farmakologisk behandling efter operationen, oftast även före.

Funktionsnedsättning

Vanliga funktionsnedsättningar vid koloncancer är förstoppning, diarréer, smärta och nedsatt aptit. Dessa kan i sin tur leda till viktnedgång, nedsatt muskelkraft, nedsatt fysisk och psykisk uthållighet samt orkeslöshet. Psykiska reaktioner som oro, ångest och sömnproblem är vanliga. Problemen kan uppstå både vid lokaliserad och metastaserad koloncancer och under alla faser av sjukdomen (diagnostik, behandling och återhämtningsperiod). Graden av funktionsnedsättning är generellt högre vid metastaserad än vid lokaliserad sjukdom. Förutom symtom från grundsjukdomen kan det tillkomma funktionsnedsättning i samband med olika behandlingar. Lokaliserad koloncancer

Månaden efter operationen är diarré och oregelbundna tarmtömningar vanligt, liksom trötthet och lätt till måttlig smärta. Efter en ”öppen” operation tillkommer smärta från såret och bukmuskulaturen.
En liten grupp patienter behöver få stomi i samband med operationen, vanligen tillfällig men för några permanent. Stomin påverkar tarmfunktionen och behöver skötsel, och det kan ta tid att psykiskt vänja sig vid stomisituationen. Den kan också minska förmågan till vissa aktiviteter, till exempel tung fysisk ansträngning.
Behandling med cytostatika och målinriktad terapi (vid lokaliserad eller metastaserad sjukdom) ger ofta trötthet, illamående och kräkningar samt nedsatt aptit. Under behandlingsperioden är blodbrist och ökad infektionskänslighet vanligt, där den senare ibland kan kvarstå lång tid (mer än 6 månader) efter att behandlingen avslutats. Neuropatier kan ge nedsatt känsel/domningar, stickningar och smärta i händer och fötter, besvären kan i vissa fall bli kroniska.

Under uppföljningsfasen kan det finnas fortsatt tendens till diarré. Metastaserad koloncancer Utöver symtom från grundsjukdomen är det främst behandlingen med cytostatika och målinriktad behandling som ger funktionsnedsättning (se beskrivning ovan). De som har genomgått en omfattande operation har ofta postoperativa besvär upp till ett halvår efter operationen. Symtomen varierar beroende på vilka organ som har opererats. De psykiska reaktionerna är ofta uttalade (främst dödsångest).

Aktivitetsbegränsning

Tunga lyft och annan tyngre fysisk ansträngning måste undvikas under läkningsperioden efter operationen. Kvarstående smärta och nedsatt muskelkraft kan leda till svårigheter att förflytta sig, främst under de första månaderna efter operationen. Det kan till exempel vara

svårt att växla mellan sittande och stående, att resa sig från sittande eller knästående
svårt att sitta eller stå långa perioder
svårt att gå längre sträckor.

Nedsatt psykisk uthållighet och orkeslöshet kan även göra det svårare att fokusera och behålla uppmärksamheten. Det kan även bli svårare att hantera stress och andra psykologiska krav.

Information om rehabilitering

Efter en operation i botande syfte och efter cytostatikabehandling behöver patienten fysisk rehabilitering i form av individanpassad konditionsträning och allmän muskelträning med stöd av fysioterapeut.

Både vid psykiska och fysiska besvär kan patienten behöva ett cancerrehabiliteringsteam med flera olika professioner, exempelvis kurator, psykolog, dietist, fysioterapeut och arbetsterapeut.

Patienten kan behöva en ergonomisk arbetsplatsbedömning för att se över behov av arbetsanpassning och arbetshjälpmedel, särskilt vid fysiskt ansträngande arbete eller enformiga och belastande kroppsställningar.

Anpassning av arbetsuppgifter, flexibla arbetstider och ett annat transportsätt till arbetet kan göra det lättare att stanna kvar i eller återgå till arbetet.

Om distansarbete är möjligt kan det vara ett sätt att minska risken för infektioner. Det kan också ge mer ork över till arbetet.