Hudmelanom

C43

Kort om diagnosen

Hudmelanom drabbar drygt 10 000 personer årligen i Sverige och är något vanligare hos män än hos kvinnor. Risken att insjukna ökar med åldern, men sjukdomen kan uppträda även hos yngre personer. Förekomst i tonåren eller tidigare är dock mycket sällsynt. 

Hudmelanom är en cancer som utgår från hudens pigmentbildande celler, och är den allvarligaste typen av hudcancer, vilket är kopplat till dess benägenhet att växa in i omgivande vävnader och att metastasera (orsaka dottertumörer).

Hudmelanom delas in i fyra stadier enligt TNM-systemet. Stadieindelningen är viktig för prognos och behandlingsbeslut:

I: lokaliserat hudmelanom – tumören sitter i huden utan spridning

II: lokaliserat hudmelanom – tumören sitter i huden utan spridning

III: lokalt avancerat hudmelanom – spridning till minst en närliggande lymfkörtel

IV: metastaserat hudmelanom – spridning till både lymfkörtlar och andra organ.

Symtom

Vid icke-metastaserad sjukdom orsakar sjukdomen oftast inte några subjektiva besvär, utan yttrar sig som en pigmentfläck med avvikande utseende. I vissa fall kan lokala symtom såsom klåda eller sårbildning förekomma i anslutning till tumören. Vid metastaserad sjukdom kan allmänna symtom på cancersjukdom förekomma – trötthet, sjukdomskänsla, viktnedgång och värk i kroppen. Beroende på vilka organsystem som cancern har spridit sig till kan olika symtom från dessa tillkomma.

Prognos

I majoriteten av fallen upptäcks sjukdomen i tidigt stadium innan den hunnit sprida sig lokalt eller metastasera. Prognosen är då mycket god och sjukdomen kan botas med enbart kirurgi. Vid tjocka tumörer, och framför allt metastaserad sjukdom, är prognosen betydligt sämre och förkortar med stor sannolikhet den drabbades förväntade livslängd. Variationen i förväntad överlevnad är dock mycket stor och kan variera mellan enstaka månader och många år. Enstaka patienter kan sannolikt bli botade av medicinsk behandling.

Behandling

Det första ingreppet är diagnostiskt: man tar bort hudtumören med 3–5 millimeters marginal, med lokalbedövning.

Lokaliserat hudmelanom (stadium I-II)

Mer än hälften av melanomen är under 1 millimeter i tjocklek. Då gör man kompletterande kirurgi med en säkerhetsmarginal på 1 centimeter. I och med detta är nästan alla patienter botade.

Vid melanom tjockare än 1 millimeter gör man kompletterande kirurgi med en säkerhetsmarginal på 2 centimeter. Ofta tar man samtidigt prov från lymfkörteln (portvaktskörtelbiopsi) för att få en korrekt stadieindelning. Ingreppet görs under narkos, men är inte omfattande. I ett fåtal fall är det inte är lämpligt att sy igen såret. Då täcks det istället med ett tunt hudlager, som vanligen tas från låret (delhudstransplantation). Detta ger ett längre läkningsförlopp än när såret sys ihop.

I de fall patienten har en spridning till lymfkörteln opereras den bort (lymfkörtelutrymning). Detta är ett mer omfattande kirurgiskt ingrepp.

Lokalt avancerat hudmelanom (stadium III)

Vid lokalt avancerat hudmelanom får patienten medicinsk behandling med immunterapi eller målinriktad behandling före eller efter operationen. Denna behandling sträcker sig ofta över ett år. För vissa patienter bedömer man att medicinsk behandling inte är lämplig. Då kan man överväga strålbehandling efter operationen.

Metastaserat hudmelanom (stadium IV)

Vid metastaserat hudmelanom får patienten läkemedelsbehandling i form av immunterapi, målriktad behandling och i vissa fall cytostatika. Vid lokala metastassymtom får patienten strålbehandling med lokal kontroll eller symtomlindring som syfte.

Graden av funktionsnedsättning är vanligen högre vid lokalt avancerat än vid lokaliserat hudmelanom, och mest uttalad vid metastaserad sjukdom. Hudmelanom eller dess behandling kan ge problem med psykiska funktioner. Det kan till exempel vara

• sömnproblem
• nedsatt psykisk uthållighet, orkeslöshet
• ångest, nedstämdhet

Förutom symtom från grundsjukdomen kan tillkomma biverkningar av den eller de behandlingar som är aktuella i det individuella fallet.

• Att operera bort en lokaliserad hudtumör kan ge smärta, svullnad och nedsatt funktion i den kroppsdel som berörs under läkningsperioden.** **I vissa fall kan besvären bli långdragna.
• Att operera bort en lymfkörtel kan ge ödem (svullnad), med nedsatt funktion, smärta och spänningskänsla i den kroppsdel som lymfkörteln dränerar. Lymfödem är ett kroniskt tillstånd som ökar risken för andra komplikationer.
• Målriktad behandling kan ge biverkningar i form av nedsatt psykisk uthållighet, orkeslöshet och hudbesvär. Andra möjliga biverkningar är huvudvärk, muskelvärk och mag-tarmproblem (illamående, diarréer, förstoppning). Även synen kan påverkas (nedsatt synfunktion, ljuskänslighet).
• Immunterapi kan ge biverkningar i form av nedsatt psykisk uthållighet, orkeslöshet, hudbesvär och tarmbesvär som diarréer och buksmärtor. Milda biverkningar är vanliga medan mer allvarliga och långvariga biverkningar är ovanliga men förekommer.
• Cytostatikabehandling kan ge biverkningar som nedsatt psykisk uthållighet, orkeslöshet, infektionskänslighet och illamående. Neuropatier kan ge nedsatt känsel/domningar, stickningar och smärta i händer och fötter, besvären kan i vissa fall bli kroniska.
• Strålbehandling kan ge biverkningar som nedsatt psykisk uthållighet, orkeslöshet och lokala besvär beroende på vilken del av kroppen som behandlas.

Operation av en lokaliserad hudtumör kan ge svårigheter att förflytta sig och att hantera föremål under tiden tills såret har läkt, beroende på var tumören suttit. Det kan till exempel vara

• svårt att gå, växla mellan sittande och stående, eller att stå under längre perioder.
• svårt att utföra koordinerade arm- och handrörelser, till exempel att flytta föremål eller hantera verktyg.

Nedsatt psykisk uthållighet och orkeslöshet kan göra det svårt att fokusera och behålla uppmärksamheten. Avancerad sjukdom som fordrar mer omfattande kirurgisk och medicinsk behandling kan leda till högre grad av aktivitetsbegränsning under en längre tid.

Både vid psykiska och fysiska besvär kan patienten ha behov av ett cancerrehabiliteringsteam där flera olika professioner ingår, exempelvis kurator, psykolog, dietist, fysioterapeut och arbetsterapeut.

Beroende på hudtumörens placering och påverkan efter kirurgiskt ingrepp, strålning och medicinsk behandling kan en ergonomisk arbetsplatsbedömning för att se över behov av arbetsanpassning och arbetshjälpmedel behövas.

Anpassning av arbetsuppgifter, flexibla arbetstider och annat transportsätt till arbetet kan underlätta att stanna kvar i eller återgå till arbetet.

Om distansarbete är möjligt kan det vara ett sätt att minska risken för infektioner och att ha mer ork över till arbetet.