Vid WAD I-III med lindrig grad av funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning bör sjukskrivning undvikas. Personen bör stödjas i att bibehålla sina dagliga aktiviteter inklusive arbete. Tidiga och samordnade insatser (t.ex. anpassning av arbetsuppgifter eller arbetstid) kan underlätta för personen att stanna kvar i arbete.
Vid WAD I-III med mer uttalad funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning i relation till arbetets krav, kan sjukskrivning övervägas upp till 1 månad, i undantagsfall upp till 3 månader. Sjukskrivning bör företrädesvis vara partiell och alltid i kombination med väldefinierade åtgärder som exempelvis aktiv egenvård och samordnade rehabiliteringsinsatser.
Vid WAD I-III med kvarvarande och uttalad smärta och aktivitetsbegränsning längre än 3 månader, hänvisas till försäkringsmedicinskt beslutsstöd för långvarig smärta (R52.2).
Försäkringsmedicinsk information
En sjukdom kan påverka arbetsförmågan på olika sätt. Bedöm därför alltid arbetsförmågan efter individens unika förutsättningar och sysselsättning.
Sjukskrivning vid WAD I-III bör om möjligt undvikas. Vid stora besvär och där arbetet är tungt, repetitivt eller statiskt belastande kan en kortare sjukskrivning vara aktuellt initialt tills anpassning av arbetet har kunnat göras. Det är då viktigt att patienten uppmanas att bibehålla sina vardagliga aktiviteter inklusive sociala och fysiska aktiviteter på fritiden för att undvika sjukskrivningens negativa effekter.
Baserat på bedömningen av individens arbetsförmåga i relation till individuella förutsättningar och möjligheter till arbetsanpassning, kan partiell sjukskrivning vara att föredra. Partiell sjukskrivning minskar de negativa effekterna av sjukskrivning och risken att bli långtidssjukskriven på heltid.
Det är viktigt att sjukskrivning innefattar aktiva åtgärder i form av egenvårdsråd kring exempelvis fysisk aktivitet samt riktade rehabiliteringsinsatser utifrån individens behov. Som vårdgivare är det viktigt att tillse möjlighet till samverkan med eventuell arbetsgivare och företagshälsovård för arbetsanpassning och för att skapa en hållbar arbetssituation och därmed undvika sjukskrivning partiellt eller på heltid.
Långvariga besvär är ofta förknippade med psykosociala faktorer och arbetsrelaterade problem. Det är därför viktigt att gå igenom patientens arbetsplatsförhållanden och totala livssituation och erbjuda adekvat stöd. Vid symtom längre än 3 månader hänvisas till försäkringsmedicinskt beslutsstöd för långvarig smärta.
Symtom, prognos, behandling
Symtom
Distorsion (stukning) i halskotpelaren uppstår oftast vid påkörningsolycka i trafiken och kallas då pisksnärtskada eller whiplashskada. Skadan kan även uppstå vid andra olyckor, t.ex. inom olika idrotter, då huvudet hastigt kastas framåt/bakåt. Symtomen varierar och visar sig ofta inom några dygn i form av stelhet och smärta i nacke samt smärta i bakhuvud och skuldror. Även symtom som huvudvärk, yrsel och illamående kan förekomma. Symtom som utstrålande smärta från nacke, huvudvärk, yrsel och balanssvårigheter kan bli långvariga. Trötthet och försämrad koncentrationsförmåga är andra vanliga symtom. Symtomen leder ofta till en sämre livskvalitet.
Det vanligaste klassificeringssystemet för pisksnärtskador är WAD-klassificeringen (Whiplash Associated Disorders). WAD klassificeras i grader beroende på symtom:
WAD 0: Inga nackbesvär eller kliniska fynd.
WAD I: Nacksmärta och associerade besvär som stelhet och ömhet utan kliniska undersökningsfynd.
WAD II: Nacksmärta och associerade besvär med kliniska muskuloskeletala undersökningsfynd.
WAD III: Nacksmärta och associerade besvär med neurologisk påverkan såsom nedsatta eller bortfallna reflexer, nedsatt känsel eller muskelsvaghet i övre extremitet (armar)
WAD IV: Nacksmärta och verifierad fraktur eller dislokation (förskjutning av nackkota)
Detta beslutsstöd avser WAD I-III. Vid WAD I-III ses inga skador som går att objektivt verifiera med röntgen. WAD IV omfattas av försäkringsmedicinskt beslutsstöd för frakturer och luxationer i ryggraden.
Prognos
Majoriteten återfår normal funktion inom 3-6 månader efter skadan. Vid katastroftänkande eller samsjuklighet med till exempel ångest och depression ökar risken för långvarig smärtproblematik och nedsatt funktionstillstånd. Se även försäkringsmedicinskt beslutsstöd för diagnosen långvarig smärta.
Behandling
Behandlingen beror på vilka besvär patienten har och hur de utvecklas. I det initiala skedet är det viktigt med betryggande information, råd om att successivt återgå till normala aktiviteter och arbete, hållning och enklare rörelseträning med stöd av fysioterapeut. Vid långvariga besvär är det viktigt med fysisk träning i form av nackspecifika övningar och med stöd av fysioterapeut. Smärta bedöms och behandlas enligt det biopsykosociala förhållningssättet och inkludera både psykologiska och fysiska faktorer utifrån patientens behov. Om riskfaktorer finns för utveckling av långvarig smärta hänvisas till personcentrerat sammanhållet vårdförlopp för långvarig smärta.
Vid tecken på tydlig mekanisk påverkan av nervstruktur eller tydlig instabilitet på grund av ligament-, disk- eller skelettskada kan operativ behandling vara aktuell. Dessa skador ingår framförallt i WAD IV.
Funktionsnedsättning
Distorsion i halskotpelaren kan ge problem med sinnesfunktioner, rörelsesystemets funktioner och psykiska funktioner. Ungefär hälften återfår normal funktion inom tre månader efter skadan. Övriga har kvarstående besvär i varierande grad. Ett mindre antal patienter kan få långvarig smärta som påverkar funktionen.
Distorsion i halskotpelaren kan ge problem med sinnesfunktioner. Det kan till exempel vara
nacksmärta i vila och efter belastning
utstrålande smärta till axlar, armar, huvud, rygg eller ben
huvudvärk
nedsatt känsla för kroppens och kroppsdelarnas inbördes läge
yrsel
nedsatt balans
ökad känslighet för tryck, palpationsömhet
nedsatt känsel i armar och händer
smärta i käkarna, problem att tugga och svälja
Distorsion i halskotpelaren kan ge problem med rörelsesystemets funktioner. Det kan till exempel vara
minskad ledrörlighet i nacken
nedsatt muskelkraft i armar och händer
minskad muskeluthållighet
ökad muskelspänning i ytliga muskelgrupper
Distorsion i halskotpelaren kan även ge nedsatt fysisk uthållighet.
Smärta vid distorsion i halskotpelaren kan ge problem med psykiska funktioner. Det kan till exempel vara
sömnproblem
nedsatt psykisk uthållighet, orkeslöshet
nedsatt tankefunktion
uppmärksamhetsproblem
minnesproblem
problem med exekutiva funktioner, till exempel planering och beslutsfattande
oro, nedstämdhet, retlighet
symtom på posttraumatisk stress, relaterade till olyckan
Aktivitetsbegränsning
Distorsion i halskotpelaren kan ge svårigheter att förflytta sig och att hantera föremål. Det kan till exempel vara
svårt att gå, krypa eller klättra
svårt att lyfta och bära föremål
svårt att stå eller sitta under längre perioder, exempelvis vid en dator
svårt att köra bil eller andra fordon
Smärta och sömnproblem kan göra det svårt att fokusera och behålla uppmärksamheten.
Personen kan även få svårare att hantera stress och andra psykologiska krav.
Information om rehabilitering
Vid sjukskrivning är tidig samordning av insatser och samverkan mellan olika aktörer av största vikt för att skapa förutsättningar för en hållbar återgång till arbete eller annan sysselsättning.
Anpassning av arbetsuppgifter, flexibla arbetstider och annat transportsätt till arbetet kan underlätta att stanna kvar i eller återgå till arbetet.
En ergonomisk arbetsplatsbedömning för att se över behov av arbetsanpassning och arbetshjälpmedel kan behövas.
Samverkan med arbetsgivaren eller annan aktör, till exempel Arbetsförmedlingen, är av största vikt för att insatserna ska vara framgångsrika.