Vid enklare skador och icke knäbelastande arbetsuppgifter behövs inte alltid sjukskrivning (utöver de första sju dagarna med sjukanmälan). Arbetsanpassning av och/eller anpassat färdsätt till arbetet kan underlätta fortsatt arbete.
Efter isolerade knäledsskador (S83.1, S83.2, S83.3, S83.4 och S83.5) kan behov av sjukskrivning finnas i upp till 6 veckor. Arbetsanpassning, anpassat färdsätt till och från arbetet och/eller partiell sjukskrivning bör alltid övervägas.
Efter komplexa knäskador (S83.7) eller multiligamentskador/knäluxation (S83.0) och icke knäbelastade arbetsuppgifter kan behov av sjukskrivning finnas i upp till 6 veckor. Anpassat färdsätt till och från arbetet kan underlätta återgång i arbete.
Efter komplexa knäskador (S83.7) eller multiligamentskador/knäluxation (S83.0) och knäbelastande arbetsuppgifter kan behov av sjukskrivning finnas i upp till 18 månader. Möjligheter till arbetsanpassning, tillfälligt eller permanent byte av arbetsuppgifter eller byte av arbete kan behöva övervägas för att möjliggöra tidigare arbetsåtergång.
Efter operation av meniskskada för en individ utan samsjuklighet kan behov av sjukskrivning finnas i upp till 6 veckor.
Efter operation av meniskskada för en individ med ökad samsjuklighet kan behov av sjukskrivning finnas i upp till 4 månader. Möjligheter till arbetsanpassning, tillfälligt eller permanent byte av arbetsuppgifter kan behöva övervägas för att underlätta arbetsåtergång.
Efter operation med menisksuturering och tungt knäbelastande arbete kan behov av sjukskrivning finnas i upp till 6 månader. Möjligheter till arbetsanpassning, tillfälligt eller permanent byte av arbetsuppgifter bör övervägas för att underlätta arbetsåtergång.
Efter främre korsbandsrekonstruktion och icke knäbelastande arbetsuppgifter kan behov av sjukskrivning finnas i upp till 6 veckor.
Efter främre korsbandsrekonstruktion och knäbelastande arbetsuppgifter kan behov av sjukskrivning finnas i upp till 6 månader. Möjligheter till arbetsanpassning, tillfälligt eller permanent byte av arbetsuppgifter bör övervägas för att underlätta arbetsåtergång.
Försäkringsmedicinsk information
Det finns en spännvidd för hur en given sjukdom påverkar olika individers arbetsförmåga och förmåga att utföra olika aktiviteter. Därför måste bedömningen av arbetsförmågan ske individuellt utifrån individens unika förutsättningar och sysselsättning.
Generellt sett leder en ökad samsjuklighet (exempelvis metabola, endokrina och neurologiska sjukdomar samt tidigare/övriga traumatiska skador) till en längre läkningstid vilket kan medföra behov av längre sjukskrivning utifrån varje given knäskada och sysselsättning.
En opererad meniskskada hos en person utan samsjuklighet har ofta en kortare läkningstid än en meniskskada hos en person med ökad samsjuklighet efter motsvarande kirurgiska ingrepp. Samtidigt förekommande knäartros är till exempel betydligt mer vanligt hos personer över 40 år som opereras för en meniskskada än hos personer under 40 år.
Efter operation med menisksuturering och tungt knäbelastande arbete kan det vara direkt medicinskt olämpligt att ha ett tungt knäbelastat arbete på 4 till 6 månader.
Partiell sjukskrivning och successiv upptrappning av arbetstiden kan vara lämpligt vid återgång i arbete.
Symtom, prognos, behandling
Samtliga anatomiska strukturer som menisker, ledbrosk, korsband och sidoligament i knäleden kan skadas var för sig eller i olika kombinationer utifrån traumats kraft i förhållande till vilken motståndskraft (hållfasthet) de olika vävnaderna har.
Meniskskada kan uppstå om man till exempel vrider knät kraftigt vid träning eller idrott. Om meniskens hållfasthet är nedsatt, vid till exempel knäledsartros, kan meniskerna skadas av ett relativt beskedligt våld som när man kliver ur en bil, reser sig upp från huksittande eller tar några löpsteg efter bussen. Symtom vid meniskskada är smärta över ledspringan, nedsatt rörlighet, upphakningar i knäleden och svullnad.
Främre korsbandsskada kan uppstå efter ett relativt beskedligt trauma som när knäet plötsligt viker sig vid en hastig riktningsförändring/vridning när man till exempel spelar fotboll eller åker slalom. Främre korsbandsskador är sällan helt isolerade (10%) och är ofta kombinerade med menisk- och/eller sidoledbandsskada. Korsbandsskada ger ofta blod i knäleden (hemartros) inom ett dygn med nedsatt rörlighet och smärta.
Knäskålsluxationer är en annan vanlig knäskada som också ger hemartros med liknande initiala symtom. Svullnaden i knäleden kan kvarstå dagar till veckor.
Med ökad kraft på knätraumat kan så kallade multiligamentskador uppstå, det vill säga 1-2 korsband och 1-2 sidoligament är signifikant skadade. Även frakturer i lårbenets eller underbenets ändar mot knäleden, knäskålsluxation/-fraktur eller ruptur av knäskålssenan kan förekomma samtidigt. Komplexa multiligamentskador är mycket allvarliga med stor risk för akuta kärl- och nervskador, med ett långvarigt rehabiliteringsförlopp, ofta längre än ett år, med stor risk för bestående nedsatt knäfunktion.
Behandlingen för samtliga knäskador innefattar analgetika, fysioterapi och i vissa fall även kirurgi.
Funktionsnedsättning
Svullnaden och smärtan ger nedsatt rörlighet i knäleden vilket leder till oförmåga att stödja normalt på benet så länge smärtan och svullnaden kvarstår och leder till hälta. Smärtan kan även påverka sömnen och förmågan att koncentrera sig. Knäleden blir också mekaniskt instabil beroende av vilka stabiliserande strukturer som skadats vilket kan leda till ytterligare urledvridningar och svullnad vid belastning. Behandling med ortos eller gips kan i sig ge nedsatt rörlighet medvetet i knäleden för att skydda ligament och korsband mot ytterligare skada. Meniskskador kan ge plötsliga mekaniska upphakningar och låsningar. Främre korsbandsskada kan ge problem att kunna sträcka ut knäleden fullt vilket förhindrar rehabiliteringen. På grund av ovanstående tappar individen snabbt muskelstyrka framförallt i lårets framsida vilket i sig ger långvarigt nedsatt knäfunktion och fördröjer rehabiliteringen. Knäskada leder även till nedsatt neuromuskulär balans och koordination i det skadade benet vilket sätter ned funktionen under lång tid.
Aktivitetsbegränsning
Graden av aktivitetsbegränsningen beror på omfattningen av knäskadan. Vanliga aktiviteter i dagligt liv påverkas hos de flesta. Personen får svårt att gå, stå och ändra kroppsställning mellan sittande och stående. Kryckor behövs ofta så länge individen har hälta och då ökar svårigheterna ännu mer att bära föremål eller gå i trappor. Arbeta knästående, krypa eller sitta på huk är ofta omöjligt/smärtande under lång tid. Att genomföra arbetsuppgifter som innebär att klättra, springa, hoppa eller andra moment som kräver plötsliga och snabba vridningar av knäleden är svårt. Komplexa knäledsskador kan på grund av smärta och smärtorsakad sömnstörning medföra kognitiva svårigheter att genomföra till exempel stillasittande kontorsarbetsuppgifter som kräver koncentration och noggrannhet.
Information om rehabilitering
De flesta knäledsskador leder till en oförmåga att utföra ett knäbelastat arbete under en kortare eller längre tid. Under denna tid kan en del individer återgå till sitt arbete tidigare, helt eller partiellt, om en anpassning av knäbelastande arbetsuppgifter går att genomföra.
Anpassat färdsätt till och från arbetet kan förkorta sjukskrivningen. Ergonomisk arbetsplatsbedömning och anpassning av arbetet kan behövas för att möjliggöra för individen att exempelvis kunna växla mellan sittande och stående arbete. Vid knäbelastande arbetsuppgifter kan byte av arbetsuppgifter eller byte av arbete behöva övervägas.
Tidig kontakt med fysioterapeut efter en knäskada är en förutsättning för att så snabbt som möjligt återställa den neuromuskulära knä-/benfunktionen och undvika negativa sekundära knäbesvär relaterade till muskelatrofi, ledstelhet (artrofibros) med kronisk smärta samt för att minska risken för ytterligare skador.
Komplexa knäskador medför omfattande krav på fysioterapi dagligen. Dessa rehabiliteringsinsatser kan medföra behov för individen att helt eller delvis avstå arbete.
Vid återgång i arbete kan successiv utökning av arbetstiden vara lämpligt.