Vid funktionsbegränsande lumbago-ischias där arbetsbelastningen innefattar fysiskt lätta arbeten (med få lyft, böjningar och vridningar) kan behov av sjukskrivning finnas på heltid upp till 4 veckor.
Vid funktionsbegränsande lumbago-ischias där arbetsbelastningen innefattar fysiskt tunga arbeten (med många eller tunga lyft, böjningar och vridningar) kan behov av sjukskrivning finnas upp till 6 veckor på heltid.
Vid kvarstående uttalade symtom och funktionsnedsättning fyra veckor efter debuten är det ofta aktuellt med radiologisk utredning och eventuellt vidareremittering till specialistvård alternativt fortsatt rehabilitering. Detta kan förlänga behovet av sjukskrivning på hel- eller deltid.
Efter diskbråcksoperation där arbetsbelastningen innefattar fysiskt lätta arbeten (med få lyft, böjningar och vridningar) kan behov av sjukskrivning finnas på heltid upp till 3 veckor.
Efter diskbråcksoperation där arbetsbelastningen innefattar fysiskt tunga arbeten (med många lyft, böjningar och vridningar) kan behov av sjukskrivning finnas upp till 6 veckor på heltid.
Efter operation av spinal stenos kan behov av sjukskrivning finnas på heltid upp till 8 veckor beroende på ingreppets omfattning och arbetsbelastningen.
I vissa fall av långvarig lumbago-ischias görs operation med fusion (steloperation) varvid behov av sjukskrivning kan finnas på heltid upp till 3 månader beroende på arbetsbelastningen.
Försäkringsmedicinsk information
Det finns en spännvidd för hur lumbago-ischias påverkar olika individers arbetsförmåga och förmåga att utföra olika aktiviteter. Därför ska bedömning av arbetsförmågan ske individuellt utifrån individens unika förutsättningar och sysselsättning.
Långvariga ryggbesvär är ofta förknippade med psykosociala faktorer och arbetsrelaterade problem. Det är därför viktigt att gå igenom individens arbetsplatsförhållanden och psykosociala situation. Vid risk för långvarig sjukskrivning kan det vara bra att utreda individens arbets- och livssituation samt tydliggöra en plan för återgång i arbete. För individer med arbetsuppgifter inkluderande frekventa tunga lyft, böjningar och vridningar som utvecklar kroniska besvär och funktionsnedsättning bör uppgifterna långsiktigt anpassas till en minskad arbetsbelastning.
Så snart symtomen medger eller arbetsanpassning genomförts bör partiell sjukskrivning övervägas.
Individer med ångest, depressiva besvär eller neuropsykiatriska tillstånd har generellt svårare att hantera smärta och därmed en sämre prognos vad gäller tillfrisknandet från ryggbesvär. Dessa tillstånd behöver behandlas parallellt med den övriga rehabiliteringen. Multimodal smärtrehabilitering kan övervägas.
Individer med kronisk lumbago-ischias har ofta återkommande akuta skov med ökade besvär. Dessa uppträder vanligtvis utan något direkt samband med oförsiktiga rörelser eller andra tänkbara belastningar.
Symtom, prognos, behandling
Lumbago-ischias är en diagnos som beskriver de smärtor i rygg och ben som vanligtvis orsakas av degenerativa förändringar i ländryggen. Förutom utstrålande smärta kan symtom som känselbortfall, onormala känselförnimmelser och ibland muskelsvaghet förekomma. Bakomliggande patologisk/anatomisk orsak är vanligtvis diskbråck (hos individer i åldrarna ca 20–60 år) men spinal stenos (trängsel i ryggradskanalen) blir allt vanligare med en åldrande befolkning och drabbar främst individer äldre än 50 år. Andra tillstånd som kan ligga bakom lumbago-ischias i varierande åldersgrupper är spondylolistes (kotglidning) eller diskdegeneration. Det är den kliniska bilden och hur besvären påverkar funktionen som är viktigast vid bedömning av individen, inte eventuella radiologiska fynd.
Behandlingen strävar efter att uppnå smärtlindring och ibland att anpassa den fysiska belastningen. I övrigt behandlas lumbago-ischias med analgetika samt med fysioterapi och egenträning. Med dessa åtgärder förbättras de flesta inom 4 veckor. En mindre grupp individer kan ha nedsatt funktion betydligt längre. Vid kvarstående uttalade symtom och funktionsnedsättning 4 veckor efter debuten är det rimligt med radiologisk utredning i form av MRT (magnetkameraundersökning) för att fastställa underliggande orsak och överväga remiss till specialist.
Oavsett orsak enligt ovan är prognosen god och endast ett fåtal utvecklar bestående funktionsnedsättning där kirurgisk behandling kan bli aktuellt.
Funktionsnedsättning
Lumbago-ischias innebär smärtor i ländryggen med utstrålning till ena eller båda benen. Ofta förekommer även svaghet och onormala känselförnimmelser i benen. Balansrubbningar, svårighet att uppfatta benets läge/position samt påverkan på gångmönstret kan förekomma. Smärtorna kan vara sömnstörande och även koncentrationssvårigheter kan förekomma. Tillståndet innebär även nedsatt rörlighet i ryggen liksom nedsatt styrka, uthållighet och stelhet i kringliggande muskulatur samt svårigheter att vara förare. Problem med funktion av urinblåsa, avföring och domningar kring genitalier kan förekomma och ska vid debut utredas akut.
Aktivitetsbegränsning
Lumbago-ischias kan medföra svårigheter att både ändra och bibehålla kroppsställning (exempelvis att stå och sitta under en längre period, samt att ändra läge mellan sittande och stående). Patienten får ofta svårigheter att gå, även med hjälpmedel som dock kan underlätta. Svårigheter att gå i trappor och att röra sig på andra sätt, exempelvis att krypa, klättra, springa eller hoppa förekommer också. Tillståndet medför även svårigheter att lyfta och bära föremål samt att utföra uppgifter med ben och fot (till exempel använda pedaler som förare i fordon). Andra besvär kan vara svårigheter att sköta toalettbestyr samt av- och påklädning. Svårigheter att fokusera uppmärksamheten kan förekomma som följd av smärtorsakad sömnstörning eller som biverkan av läkemedel mot smärtan.
Information om rehabilitering
Individer med arbeten innehållande många eller tunga lyft, böjningar och vridningar kan ofta klara lättare uppgifter trots de ryggrelaterade besvären. Det är viktigt att informera individen om att det i allmänhet inte är skadligt med aktivitet eller att arbeta trots att det gör ont. Undvik vidare att ordinera restriktioner i aktivitet och träning då det riskerar att öka den rörelserädsla som ofta hämmar rehabiliteringen. Smärta under eller efter aktivitet och träning är inte skadligt.
Vid kroniska besvär är det dock viktigt med återhämtning och att låta smärtan återgå till den förhöjda grundnivån innan ny aktivitet/träning genomförs för att undvika att känsligheten för smärta och smärtupplevelsen ökar. Vid fysiskt tungt arbete och/eller mycket vridningar och böjningar är det viktigt att arbetsgivaren tidigt gör en ergonomisk arbetsplatsbedömning för att se över om behov av arbetshjälpmedel eller arbetsanpassning finns.