Vid akut insjuknande i mer omfattande stroke kan behov av sjukskrivning på heltid finnas i upp till 12 månader.
Vid akut insjuknande i mindre omfattande stroke kan behov av sjukskrivning finnas på heltid i upp till 6 månader. Övergång till partiell sjukskrivning eftersträvas så snart det bedöms som medicinskt lämpligt och kan vara nödvändig under en längre period.
Vid TIA kan behov av sjukskrivning på heltid finnas i upp till två veckor. I de fall arbetet förutsätter framförande av körkortspliktigt fordon rekommenderas i första hand omplacering till andra arbetsuppgifter så länge körförbud gäller. I de fall omplacering inte är möjlig, kan sjukskrivning övervägas. Se *Riktlinje för körkortsinnehav efter stroke och TIA *(Nationell arbetsgrupp Stroke).
Vid resttillstånd efter stroke mer än ett år efter insjuknandet är nedsättningen av arbetsförmågan i regel permanent.
Försäkringsmedicinsk information
Det finns en spännvidd för hur en given sjukdom påverkar olika individers arbetsförmåga och förmåga att utföra olika aktiviteter. Därför måste bedömningen av arbetsförmågan ske individuellt utifrån individens unika förutsättningar och sysselsättning
Variationen i symptom och konsekvenser är stor mellan personer som drabbas av stroke eller TIA. Om det föreligger påverkad gångförmåga, problem med kommunikationsförmåga eller andra kognitiva problem vid utskrivning från det akuta vårdtillfället, minskar sannolikheten för att personen återgår i arbete efter stroke. Komplicerande faktorer efter stroke som epilepsi, smärta, depression efter stroke försvårar också återgången i arbete. Vid för snabb arbetsåtergång finns risk för utmattning.
Vid svår stroke är återgång till arbete ovanlig. I de fall man vid mindre svår stroke eller TIA inte klarar återgång i arbete, är förekomst av fatigue en vanlig orsak. Andra faktorer som kan påverkar sannolikheten till återgång i arbete är tidigare utbildningsnivå, ålder och arbetets krav på fysisk och kognitiv förmåga.
Symtom, prognos, behandling
Stroke är ett samlingsnamn för kärlsjukdomar i hjärnan som ger upphov till akuta neurologiska symtom. I 85 procent av alla fall orsakas stroke av en blodpropp (akut ischemisk stroke). I 10 procent av fallen orsakas stroke av en blödning inne i hjärnvävnaden (intracerebral blödning), medan 5 procent beror på en blödning mellan hjärnhinnorna (subaraknoidalblödning). I ovanliga fall beror stroke på en propp i hjärnans vensystem (sinustrombos). En stroke medför syrebrist och celldöd i någon del av hjärnan.
Symtom
Exempel på vanliga symtom vid stroke är halvsidig förlamning av ansikte, armar och ben, svårigheter att prata och förstå, yrsel och synfältsbortfall. Efter en stroke är det vanligt med kognitiva symtom som nedsatt minne och fatigue.
TIA (transitoriska ischemiska attacker) är en kortvarig störning av hjärnans blodcirkulation som beror på en liten blodpropp som snabbt löses upp, och som kan ge strokeliknande symtom i upp till ett dygn. TIA innebär en ökad risk för att få en ny eller större blodpropp inom de närmaste dygnen eller veckorna. Noggrann uppföljning efter TIA är viktig för att inte missa symtom på stroke. Återinsjuknanderisken efter stroke är den samma som efter TIA.
Prognos
Hur svåra eller varaktiga symtomen vid stroke är kan variera mycket, från lindriga till mer långvariga eller uttalade neurologiska funktionsbortfall. Den akuta dödligheten vid ischemisk stroke (inom första månaden) är cirka 10 procent, medan dödligheten vid intracerebrala blödningar är cirka 30 procent. Hos personer som överlever den akuta fasen brukar symtomen på sikt förbättras. Efter tre månader klarar 80 procent av patienterna att utföra basala dagliga aktiviteter utan stöd från en annan person. Efter ett års tid har knappt hälften kunnat återgå i förvärvsarbete i samma omfattning som före insjuknandet och ytterligare runt 20 procent har återgått på deltid. Huvuddelen av återhämtning efter stroke sker under de första tre månaderna men ytterligare förbättring kan ske under det första året. Vissa patienter kan också försämras över tid.
Behandling
I akutskedet vid ischemisk stroke fokuseras behandlingen på att begränsa hjärnskadan med propplösande läkemedel (trombolys) och/eller med mekanisk propputdragning (trombektomi). Oberoende typ av stroke är tidig vård på strokeenhet lämplig behandling. Tidig behandling kan minska skadans omfattning och ökar därmed sannolikheten för återgång i arbete. Subaraknoidalblödningar behandlas ofta kirurgiskt. Parallellt med akutbehandlingen påbörjas rehabilitering, som individanpassas utifrån aktuella symtom och funktionsnedsättningar.
Funktionsnedsättning
Hur stroke påverkar funktionen varierar stort.
Stroke kan ge nedsatt fysisk uthållighet och problem med rörelsesystemets funktioner. Exempel:
nedsatt kraft och minskad uthållighet i arm- och benmuskler
förändrad muskelspänning, total avsaknad vid förlamning i arm eller ben
nedsatt koordinationsförmåga (dystaxi)
förändrat gångmönster
försämrad balans.
Stroke kan ge problem med sinnesfunktioner. Exempel:
nedsatt synfunktion, synfältsbortfall
nedsatt känsel vid beröring
nedsatt känsel för temperatur, vibration och tryck
smärta
yrsel.
Stroke kan ge problem med röst- och talfunktioner. Exempel:
röstproblem
problem med artikulering
förändrat talmönster, exempelvis tempo, satsmelodi, betoning.
Stroke kan ge problem med psykiska funktioner. Exempel:
perceptionsproblem, att känna igen och tolka sinnesintryck
problem att förstå och använda talat och skrivet språk
nedsatt intellektuell eller kognitiv funktion, i vissa fall nedsatt insikt om de egna begränsningarna
problem med exekutiva funktioner (t.ex. beslutsfattande, problemlösning, organisering, planering och genomförande).
Aktivitetsbegränsning
Stroke kan ge aktivitetsbegränsning i varierande grad.
Stroke kan ge svårigheter att förflytta sig och att hantera föremål. Exempel:
svårt att gå, gå i trappor, krypa eller klättra
svårt att förflytta sig själv, till exempel från säng till stol utan att ändra kroppsställning
svårt att förflytta sig mellan olika rum i en byggnad eller mellan platser utomhus
svårt att koordinera arm- och handrörelser, till exempel att flytta föremål eller hantera verktyg
svårt att utföra koordinerade hand- och fingerrörelser, till exempel att skriva för hand
svårt att lyfta och bära föremål
svårt att sitta eller stå under längre perioder
svårt att växla mellan sittande och stående, resa sig från sittande eller knästående
svårt att köra bil eller andra fordon.
Stroke kan ge svårigheter att kommunicera och i relationer. Exempel:
svårt att tala
svårt att förstå innebörden i det som sägs
svårt att förstå innebörden i texter
svårt att formulera skriftliga meddelanden
svårt att konversera (starta, hålla igång och slutföra ett samtal)
svårt att använda kommunikationsutrustning (t.ex. dator, mobiltelefon)
svårt att skapa och bibehålla formella relationer, exempelvis med arbetsgivare, arbetskamrater, kunder.
Stroke kan ge svårigheter att lära och att använda kunskap. Exempel:
svårt att fokusera och upprätthålla uppmärksamheten när personen utför uppgifter
svårt att lära sig nya färdigheter
svårt att läsa, skriva, räkna eller beräkna
svårt att betrakta aktivt, följa med i pågående aktiviteter med synen
svårt att lyssna aktivt, exempelvis följa med i en muntlig framställning
svårt att lösa problem.
Stroke kan ge svårigheter att hantera allmänna uppgifter och krav. Exempel:
svårt att genomföra en enstaka uppgift (att påbörja, planera och slutföra)
svårt att utföra uppgifter i komplexa sammanhang
svårt att genomföra daglig rutin
svårt att hantera stress och andra psykologiska krav, såsom att arbeta under tidspress.
Information om rehabilitering
Att kunna återgå i förvärvsarbete efter stroke har många positiva effekter för livskvaliteten. Rehabilitering efter stroke startas tidigt efter insjuknandet, och har till syfte att förbättra självständighet i vardagen, förflyttningsförmåga, kognitiv förmåga men även återgång i arbete så tidigt och i så hög omfattning som möjligt. I de fall återgång i arbete är aktuellt, sker detta normalt gradvis via öppenvårdsrehabilitering i nära samarbete med Försäkringskassan och arbetsgivare.
Upprätta tidigt en rehabiliteringsplan tillsammans med personen som drabbats av stroke och följ regelbundet upp målen och revidera vid behov planeringen. Personer som fått stroke befinner sig ofta i en mycket utsatt situation eftersom det exempelvis kan vara svårt att ta in information och sortera frågor. Om så är fallet kan det vara viktigt att ha med en anhörig eller närstående när en rehabiliteringsplan ska upprättas. En samlad individuell bedömning av förutsättningarna att återgå i tidigare arbete, samt behov av anpassning av arbetsuppgifter och arbetstider, förutsätter en noggrann kartläggning av hälso- och sjukvården av motoriska, sensoriska, spatiala, kognitiva, språkliga och andra begränsningar som uppstått till följd av stroke.