Vid kroniskt obstruktiv lungsjukdom (kol) med symtomförvärrande faktorer rekommenderas sjukskrivning upp till 2 veckor på heltid.
Vid svår kroniskt obstruktiv lungsjukdom (kol) rekommenderas sjukskrivning upp till 2 veckor på heltid.
Vid lindrig kroniskt obstruktiv lungsjukdom (kol) med lätt arbetsbelastning rekommenderas ingen sjukskrivningstid.
Försäkringsmedicinsk information
Det finns en spännvidd för hur en given sjukdom påverkar olika individers arbetsförmåga och förmåga att utföra olika aktiviteter. Därför måste bedömningen av arbetsförmågan ske individuellt utifrån individens unika förutsättningar och sysselsättning.
I lättare fall och fysisk lätta arbeten är sjukskrivning inte motiverad. Arbetsförmågan är nedsatt endast i fysiskt tunga arbeten. Överväg arbetsanpassning.
I de fåtal fall där arbetsmiljön kan anses vara utlösande orsak bör patienten omplaceras till annat arbete snarast.
Vid försämringsperioder i samband med till exempel luftvägsinfektioner kan patienten behöva sjukskrivning även i tidiga stadier av sjukdomen, då den sammantagna sänkningen av funktionsförmågan kan bli betydande.
Vid svårare kol kan patienten behöva sjukskrivas om han eller hon inte orkar ta sig till sin arbetsplats. Överväg ersättning för resor till och från arbetet i stället för sjukpenning.
Vid svårare fall av kol får patienterna inte sällan ångest till följd av den nedsatta andningsfunktionen. Detta kan påverka arbetsförmågan i negativ riktning och kan behöva särskild behandling.
Symtom, prognos, behandling
Med kroniskt obstruktiv lungsjukdom, kol, menas en lungsjukdom med bestående luftflödeshinder och nedsättning av lungfunktionen. Sjukdomen är vanligen progredierande (tilltar i utbredning) med en successivt försämrad lungfunktion som följd. Symtomen är långvarig eller återkommande hosta samt andnöd vid ansträngning. Sjukdomen kan indelas i olika stadier – från lindrig till svår kol med en lungfunktion på mindre än 30 procent av normalfunktionen samt med tecken till hjärtsvikt och kraftig avmagring. Andra vanliga symtom på svår kol är att skelettet urkalkas samt att patienten får muskelsvaghet. Rökning är den vanligaste orsaken till kol. Den viktigaste behandlingen är rökstopp. Luftrörsvidgande mediciner har effekt på symtomen. Säkerställd diagnos och rökstopp är de absolut viktigaste insatserna.
Kol är en kronisk sjukdom som kan bromsas i sitt förlopp så att den fortsatta försämringen är parallell med den som normalt åldrande ger. Detta innebär att från en nivå med nedsatt funktion, på gränsen till handikapp, medför åldrandet relativt snabbt en försämring som kraftigt kan påverka den fysiska förmågan.
Vid svårare kol finns även som regel ett inslag av sviktande hjärtfunktion. Även om det inte finns någon botande behandling är det av värde att regelbundet följa upp effekterna av eventuell medicinering samt göra spirometrier för att följa utvecklingen. Ta hänsyn till försämringsperiodernas betydelse. Multidisciplinär rehabilitering är av stor betydelse vid måttlig och svår sjukdom.
Funktionsnedsättning
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) medför långvarig eller återkommande hosta, samt andnöd vid ansträngning. Till-ståndet innebär succesivt försämrad lungfunktion. Redan i tidiga stadier av sjukdomen kan exempelvis luftvägsinfektioner leda till betydande sänkning av funktionsförmågan. Vid svårare stadier av KOL medför sjukdomen sviktande hjärtfunktion, kraftig avmagring, urkalkning av skelettet, samt muskelsvaghet. De svårare stadierna kan även medföra att patienten får ång-est till följd av den nedsatta andningsfunktionen. Tillståndet innebär, i relation till svårighetsgraden, varierande grad av nedsatt fysisk uthållighet.
Aktivitetsbegränsning
Vid Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är förmågan till fysisk aktivitet nedsatt i relation till svårighetsgraden av sjukdomen och vid fysiskt tunga arbeten. Patienten kan få svårigheter att gå och att röra sig omkring på olika sätt (exempelvis att krypa, klättra, springa eller hoppa). Tillståndet kan medföra svårigheter att genomföra hushållsarbete.